ToveDanne på resa!

I söndags kände både jag och Daniel att vi var ganska trötta på staden och att vi helst av allt velat tillbringa dagen vid havet. Men då det inte finns något hav i Phnom Penh (PP) bestämde vi oss att besöka Koh Dach även kallat Silk Island som ligger i mekongfloden norr om stan. Vi packade ihop det nödvändigaste och tog oss till närmsta tuktuk som körde oss till luckylucky som hyr ut mopeder och hyrde en helt enkelt. Jag var livrädd då Daniel inte har kört moped här tidigare och som sagt trafiken är något annorlunda än hemma.. Men trot eller ej det gick bra! Vi körde i genom PP och tog oss över Japanese Friendship Brige och fortsatte äventyret på andra sidan mekongfloden där färjan som skulle ta oss till Koh Dach fanns. Vi körde och körde och hittade ingen färja efter att ha stannat och försökt fråga efter vägen ett flertal gånger så hittade vi till slut färjan.

Efter tio minuters resa med färjan skulle vi köra ca fem kilometer norr ut för att komma till stranden och vi körde på en riktigt dammig puckelpist som tydligen var öns väg. Men till slut kom vi fram till stranden där öborna byggt små öppna bungalows i vattnet för besökare där det erbjöds både mat och dryck.

Det kom ganska många försäljare till oss under den första timmen men sen så kom lugnet och vi käkade, slappade och läste. Det var många familjer som också kommit från stan för att ha söndagspicknick och de badade för glatta livet. Men tillslut var vi tvugna att dra vidare för att hinna med färjan innan solen gick ner. 

Vi stannade till för att inta lite förfriskningar. Iste och minibananaer det var himlans gott. Såg även en fin fjäril den va rätt stor faktiskt kanske som min hand. 

Vi åkte förbi många odlingar med banan, mango, papaya, aubergine och andra grönsaker. Det var fint att få se och uppleva lite av den kambodjanska lansbygden när man varit i PP i nästan två månader. Ljuset var magiskt och luften var dammig och rökig.  

Trötta och dammiga kom vi på färjan och himeln och mekongfloden var helt persikorosa. Vi båda kände lite att vi längtade hem och bestämde att vi skulle laga spagetti och köttfärssås till middag. 

Oj sorry! Det var ju inte meningen att det skulle dröja två veckor tills ett nytt inlägg kom till, ber om ursäkt. Vardagen  har kommit till oss och veckorna flyter på snabbt. Under de senaste två veckorna har det börjat rulla på ordentligt med Daniels projekt och han har haft fullt upp med att besöka de byar/områden där han intervjuar och dokumenterar folks berättelser om tvångsförflyttning från staden ut på landet där de  får bo i väldigt dåliga förhållanden. I veckan som kommer tänkte Daniel skriva ett inlägg om hur det går med bilder från hans besök i byarna. Jag som är lite chef över bloggen ska försöka att bättra mig och göra fler men mindre bloggar om vardagen osv. Men nu till det ni alla har väntat på... VECKANS OUTFIT! Haha ja så här har vi sett ut större delen av veckan.

Daniel i sina nya Vans, Banana Republic byxor och en trevlig randig T-Shirt med krage. Jag i hippie/traditionel tantklänning från indonesien och stora brillor i svart för att ge en glammig look.

Tiden rinner iväg och nu har vi påbörjat vår femte väcka här i Phnom Penh. Eftersom vi är här på turistvisa så var det dags för att skaffa nytt istället för att ödsla tid på att sitta på ambasaden och vänta en heldag så åkte vi till grannlandet Vietnams huvudstad Ho Chi Minh mer känt som Saigon. Vi åkte buss och det tog ca sex timmar som inkluderade lunchpaus och visa/passkontroll. Det första vi såg och tänkte när vi kom in i staden var att den var så grön. Nästan alla gator var kantade med stora träd och formklippta planteringar. Det fanns många vackra parker där det tränades, lektes, fikades och vilades. Allt var så välskött och prydligt. Det var en annorlunda upplevelse för oss, i Phnom Penh finns det också parker men de består mestadels av klippt gräs och några planteringar, inte så mycket träd och dammar. Ja folk tränar och umgås i parkerna i Phnom Penh med så klart men det är annorlunda i Saigon, något med kontakten som var lättre, en annan glädje och ett annat utryck i folks ansikten. Det beror kanske på Kambodjas historia och att alla människor har drabbats på något sätt av tiden då de röda khmererna styrde landet och att det har satt sina spår. Så det första intrycket av Saigon/Ho Chi Minh city var väldigt positivt och något som vi uppskattade efter att vi varit några veckor i Phnom Penh. Vi bodde på ett litet hotell på en livlig gata som tydligen kan liknas vid Bangkoks Khaosan Road, ja  men det var inget som störde oss eller våran sömn. Frukosten serverades på tiondevåningen vilket gav oss en fantastisk utsikt över staden. Huvudstaden levererade fantastiskt bra mat, schysst shoppingoch skön efterlängtad citypuls. 

 

Det första vi möts av när man går ut från guesthouset är glada och ivriga tuktukförare som frågar: Tuktuk sir? Want to go to Killingfields? Sir do you like shooting? Tuktuk? Vi skakar på huvudet ler och säger: No just walking. Vi får ett leende tillbaka och en följd fråga: Tomorrow killingfields? Vi svarar: maybe, we dont know.. Ler igen och fortsätter att gå och vi hinner väl sisådär tio meter innan nästa förare stannar.. Tuktuk? Ja det är lite av en sport att vandra i Phnom Penh, blir man inte stoppad av tuktuk/motorcykeltaxis så kommer man till en kaotisk korsning som man försöker ta sig igenom. Kanske låter lite jobbigt men man vänjer sig och trafiken känns faktiskt lugn och kontrollerad trots att det inte finns några direkta regler för hur man ska köra. Ibland kör dem mot traiken ibland snett igenom och på trottoaren osv. Under den lugna och kaotiska promenaden knäppte vi av några bilder. 

Vi kommer fram till Phsar Thmey, även känt Central Market, som enligt utsago har det tionde största valvet/ kupolen i världen. 

 

Bättre sent en aldrig.. Här kommer det några bilder från vårt julfirande på paradisön Koh Rong Island.  

Tree House Bungalows Resort där vi bodde i tre nätter och resorten hade en egen strand och vi bodde i en stor nybyggd bungalow 20 meter från stranden.