On the Road i Chiang Mai

Vi avslutade Laos och tog lyxigt flyg till Chiang Mai som ligger i norra Thailand. Jag längtade mycket efter att få kontakt med omvärlden, bra vägar, thaimat och efter lite västerländsk city feeling. Vi fick bo hos min (Tove) morbror Jens som mötte upp oss på flygplatsen och han hade en finfin lya med saltvattenpool där vi motionerade och svalkade oss från hettan som kunde nå hela 38 grader 22.00 på kvällen. Värme är skönt, men inte om det blir för varmt det vill jag lova. När vi befinner oss på ställen med AC så börjar man små frysan efter stund och då njuter jag lite och tänker hellre frysa lite än att bada i sitt egna svett, vara dåsig och vara uttorkad. Man kan ju alltid ta på sig en extra tröja men aldrig leda bort värmen om man inte badar eller om man har AC förstås men när man inte har tillgång till det och det är så varmt att inte ens det fungerar då man ligger och flämtar smältandes under en dånade fläkt, då är tanken på den svenska vinter/våren helt oslagbar. Nog om värmen ni fyser ju hemma så ska inte gnida salt i såren eller göra er bittra över mina ilandsproblem. Vi bestämde oss för att hyra en moped för att kunna ta oss runt för att besöka ett av Thailands viktigaste/kändaste buddhisttempel som jag blev utkastad ifrån, en botanisk trädgård och spana in vyer från bergen. Nu hajjade ni kanske till på det där med utkastad från Thailands viktigaste Buddhisttempel kanske? Jag kan förklara, det var faktiskt inte mitt fel alls. Allt började med att vi åkte moppe upp för ett brant berg till templet, vi köpte biljetter till inträdet och började gå upp för en väldigt brant trappa med många trappsteg. Solen gassade och svetten rann ner från våra ryggar. Vi kom upp till toppen och beslöt oss för att gå bakvägen runt om själva templet, men i själva temepelomtrådet där det inte var så mycket turister. Vi fick se en otrolig utsikt över hela Chiang Mai, vilade oss en stund i skuggan och gick sedan vidare mot entren till templet. Det fanns en guldstupa och många gyllende buddhor, buddhaberättelser med vackra illustrationer på väggarna. Vi gick lugnt, tyst och tog in miljön, tog några fotografier och strosade omkring. Vi började bli färdiga med templet och gick sakta på väg ut då det kommer en man fram till mig lite ilsken i tonen och talandes på thai. Han pekar på något i ett rum och jag tolkar det som att han är en fotograf och vill fota oss i mer traditionel klädsel eftersom en annan man viftar med en kjol längre bort. Jag tackar vänligt nej och börjar gå bortåt. Han kommer igen och säger något, jag fattar inte vad, och då kommer en man och översätter till mig att jag har på tok för korta shorts eftersom de gick ovanför knäna. Jag fick en aha upplevelse, klart det är så, för när jag kollade mig om kring såg jag att alla kvinnor hade kläder som täckte över knäna. Men då ingen sagt till mig när jag gick in i templet tidigare tyckte jag att det var onödigt eftersom jag redan sett allt i mina bara blottade ben och var på väg ut så jag tackade vänligt nej igen och sa att jag skulle gå ut. Mannen som först hade talat med mig ser inte så glad ut, jag tror han har missuppfattat mig igen. Jag sa att jag bara skulle säga till min fästman att jag skulle gå ut men det fick jag inte utan han pekade med hela handen på utgången och jag försökte få kontakt med Daniel som stod några meter ifrån och kollade in en buddastaty. Han släpper inte mig med blicken och följer vart ända steg jag tar på väg ut från templet. Han följer mig ända ner i trappan. Jag ber om ursäkt igen men han ser inte så mottaglig ut, mest butter. Jag kände mig jätte dum för nu tänkte jag att han tänkte att jag inte respekterar deras tro men jag tyckte bara det var onödigt att ta på en kjol för att sedan ta av sig den en sekund efter jag satt på den eftersom jag var på väg att lämna templet. Jaja, kulturkrockar och missförstånd, det ingår i livet som backpacker. Men jag är nog inte den första att missa att bara ben inte är tillåtet i tempel.. 
Efter insidenten gick vi och köpte glass och vi smalt i samma hastighet som glassen. Att åka moppe var himla skönt för det fläktade ju en hel del. Vi bestämde oss för att nästa dag åka på en dagstur en runda som skulle visa oss berg, utsiktsplatser, botansika trädgårdar, varma källor och vattenfall. Vi åker tidigt på förmiddagen med medhavd matsäck efter att ha åkt på vägen en stund tutade bilar på oss som om vi gjorde något fel. Det gjorde vi Vi körde på fel sida vägen! Det är ju vänstertrafik i Thailand och som Daniel som har högertrafiken i ryggraden blir det ibland lite tokigt. Tur att det var lite trafik. Vi körde i si så där femton minuter då vi inser att vi fått punktering. Daniel rullar iväg sakta och jag får börja gå i den heta förmiddagsluften. Efter mycket om och men så fixade det sig och vi kunden fortsätta våran roadtrip med första stopp drottningens botaniska trädgård. Den var rätt så stor och låg på ett berg. Det var väl inte högsäsong för att spana in själva trädgårdarna, arboretet och de andra delarna då det är väldigt torrt nu och allt kvar knastrigt och brunt Men vi spanade in växthusen som faktiskt var väldigt fina. Jag gillade näckroshuset mest! Vi såg även giganstiska bambus.
Vi åt vår matsäck och insåg att tiden var knapp, hur ska vi hinna med allt på agendan innan Jens slutar jobba och vill komma in i lägenheten!? Vi bestämde oss för att snabbstopp där vi tyckte det var fint. Vi såg många vackra utsikter men tyvärr låg den varma källan alldeles för långt bort för att hinna med så vi bestämde att på nästa fina plats tar vi en paus och dricker lite vatten och käkar banan. Vi hittar inga bra platser för att stanna på men efter många svängar och backar såg jag massor av elefanter. Daniel kolla elefanter! ropar jag. Vi tog bananpausen och spanade på elefanter. Vi stod ca 50 meter ifrån en elefantmamma och henne bebis. Vi började prat med en kille som verkade ha hand om elefanterna och Daniel fråga om han fick ge dem en banan killen sa nej det går inte dom äter majs, kom med här så får du ge dem majs istället. Daniel följer efter och jag i släptåg med kameran i högsta hugg. Daniel lägger ner majsblasten och killen säger att han ska komma närmre då kommer elefant bebisen fram och busar med killen som visar sig vara ägare till elefanterna. Daniel klappar elefanten och jag med, det känns som att klappa på en gris med sträva hårda hår. Bebisen heter Hara och mamman heter Noung. Hara är sex månader och väldigt lekfull och supermysig och hon buflade och lekte lite med Daniel. Tänker en trogen hund fast på 300 kilo. Vi ger Hara vatten som hon får genom snabeln som hon antingen drack eller sprutade på sig. Vi var helt tagna och vi kunde inte annat än att le. Vi såg Haras farsa. Han var en bjässe med betar och allt, han hälsade vi inte på. Men Noung mamman var lugn som en filbunke hon stog och skratt mestadels av tiden. Daniel vågade klappa på henne men jag vågade inte och nu ågnrar jag mig lite faktiskt! Vi stannade där i ca 40 minuter sen var det dags att åka hem till chinag Mai igen och jag kunde inte sluta le på flera timmar. Det var en av de coolaste upplevelser jag har varit med om, mysa med elefanter. Jag och Daniel vill gärna ha en elefant istället för en hund, verkar mycker roligare. Plus visste ni att en elefant är gravid i hela 23 månader! det ni! 
 
Puss puss
Snart kommer en ny uppdatering!

Kommentarer
Postat av: Heidi

Helt underbara bilder :) och rolig läsning! ni verkar ha det finemang...Kram <3

2013-05-04 @ 19:20:23
Postat av: mirja

Kul å läsa lite hur ni har det å även om missöden å missförstånd å allt som är mindre positivt oxå:) men de mesta verkar ju vara väldigt vackert å bra, ni ger ett gott intryck ! Snart e äventyret slut å de känns tokigt! Som ni ej varit borta alls.fast ja e glad ni kommer hem för då kan ja komma nee å hälsa på :) svårt å tigga sovplats hos fanny å geza å tyra.puss

2013-05-07 @ 06:44:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0