ToveDanne på resa!

Dear Friends and Family våran sista tid är nu inne. Det är både gäldje och sorg över att äventyrets sista vecka påbörjades igår. Har spenderat en tid här på paradisön Koh Phayam och imorgon drar vi vidare till vår slutdestination Bangkok. Vi har haft hela 17 dagar här på ön som har varit omtumlande, sköna, underbara, svettiga och sjuka. Till en början var allt perfekt med plugg, sol, bad och god mat, vi hade det riktigt superduper. Daniel har jobbat och kämpat med sin uppsats in i det sista och under alla dessa månader och är nästan helt klar, det är bara små fix kvar. Han har varit himla duktig och hade verkligen gjort sig förtjänt av två veckors ledighet på stranden.

 

Men molnen drog ihop sig och de dära två veckorna minskas drastigt till 6 dagar varav 5 är i Bankok. Det började helt oskyldigt med lite morgonhals ni vet när de är lite tjockt och ömt men det brukar ju försvinna efter någon vaken timme eller två. Men det blev värre, febern smög sig på en natt med frossa och svettningar och morgonen efter hade han skyhög feber och mådde uruselt. Han låg i vår svettiga bungalow med den sämsta av takfläktar och mådde pyton. Senare kom utslagen som flammade upp över hela överkroppen och som sedan spred sig till hela kroppen. Febern höll i sig och ökade till 39.9 och vi tänkte att det var bäst att ta sig till en läkare då vi inte alls visste vad denna eventuella tropiska febersjukdom med utslag var för något. Personalen körde Daniel på moppen till öns sjukmottagning och han får ingen diagnos utan doktorn ger Daniel färglada piller med beskrivingar på när och hur medicinen skall tas. Jaha en mystisk djungelåkomma hade drabbat min finfina fästman, vi som ska gifta oss och allt! Vi var båda oroliga och funderade på att åka in till stora sjukhuset i Ranong om det inte blev bättre, som läkaren hade rekomenderat. Nu kan jag förstå nyblivna föräldrar och det ständiga googlandet på utslag och sjukdomssymptom osv då vi efter 24 timmars googlande med utfrågning om hur  Daniel och hans symptom var ställe jag/vi diagnosen eventuell Scharlakansfeber. Ja han passade in på den profilen så vi har intalat oss att det är det han har fått. Efter några dagar med medicinerna han fick av läkaren gick febern ner och han mådde mycket bättre så vi behövde ej åka till sjukhuet i Ranong vilket var väldigt skönt. Nu är vi bara orolig att jag ska få skiten, jag har ju blivit smittad garanterat, vem kan inte pussa på sin sjuka lilla älskling?! Dumt men helt omöjligt att utesluta ur en vårdande fästmös synpunkt! Jag vill ju inte bli sjuk nu inför shoppingen i Bangkok.

 

Nog om trubbel. Innan sjukdomen då skrev ju Daniel lite på uppstsen och jag har promenerat på stranden, badat, solat och läst massor av bra böcker.  Daniel har tagit små pauser för att läsa och bada. Vi har sett otroliga solnedgågar kanske de vackraste vi har sett i våra liv. Hört apor, sett ekorrar, krabbor,örnar, självlysande insekter, leguaner, ormar, exotiska fåglar med jättenäbbar och söta små strandvalpar till de mindre söta strandhundarna. Hemlägtan har kommit för att stanna och vi känner oss väldigt nöja och mätta på resan. Jag längtar efter köttbullar med lingon och potatismos, Daniel drömmer om gravad lax och sill. Jag vill gosa med mina små bebbar hemma, vi vill sova i våran egna säng i våran egna perfekta lilla lägenhet, jag vill baka sju sorters kakor och planera kalas, Daniel vill träffa familjen och det vill jag med, jag vill dricka för mycket bubbel i parken med gänget, Daniel vill grilla på gården han vill också gärna kolla på MFF. Vi längtar hem ganska mycket och nu när det är mindre än en vecka tills flyget lyfter känns det rätt bra och att vi har gjort oss välfötjänta av att bara få komma hem till Malmö och våra fantastiaka vardagsliv igen! Bort bra men hemma bäst!

 

Ses snart bejbs!

/ToveDanne

Efter en vecka fullspäckad med moppeutflykter, markandsbesök, spökfestival, tempel av guld och trevliga middagar med morbror Jens började det bli dags att dra söder ut. Vi bestämde oss för att göra en sist utflyckt med Jens och vi  tog oss till Thailands högsta punkt på 2565.3341 meter över havet. Det var en ganska grön och bergstopp om man jämför med bergen/fjällen hemma i Sverige. Temeperaturen låg på 20 grader med frisk vind och det kändes som midsommarafton med lite hotfulla moln omkring toppen. Jag name droppa lite latinska namn på toppen och var en riktigt nördig botanist! Kände mig duktig och lite smart då jag knappt kunat namnge några träd eller buskar på hela resan då de är alldeles för exotiska för att hitta in till Alnarps klassrum. Vi sligrade oss sakta ner från berget med bilen och stannade till vid ett tempel och inte vilket tempel som hellst utan Buddas Star Wars tempel! Trot eller ej men det är faktiskt sant Buddha gillar Star Wars eller i alla fall Akriktekten som gjort designen. Här name dropa jag alla kommuners sommarblommssortiment rakt upp och ner. Tror både Daniel och morbror Jens blev mycket imponerade;) Vi stannade även till vid några vattenfall på vägen ner fån berget. Efter utflykten var vi alla helt slut och jag och Daniel packade ihop våra tillhörigheter och Jens körde oss till busstationen där vi skulle åka lyxbuss till Bangkok. 

Bild 1: Spökfestivalen på torget i Chiang Mai och guldbuddhor. Folk är utklädda/uppklädda, röker cigarrer, dricker wiskey och dansar till traditionel musik. Bild 2: Trevligt spa, fika vid floden och supertrevlig middag. Bild 3:Thailands högsta berg. Bild 4-5: Buddhas Star Wars tempel/rymdfarkost och sommarblommorna. Bild 6: Vattenfallen och trokad frukt som vi köpte längs vägen.

 

Vi befinner oss nu på en paradis ö nära den burmesiskagränsen som heter Koh Phayam. Vi bor ien bungalow nära havet och just nu har jag utsag på benen som kliar så jag kan inte vara i solen och Danielstackars han har feber. Vi hoppas att vi kan få njuta lite av solen, havet och värmen innan vi åker hem. men just nu känns det lite småtrist.

 

Vi hörs snart igen jag/vi kommer berätta mer för er om paradiet inom kort!

 

 

Vi avslutade Laos och tog lyxigt flyg till Chiang Mai som ligger i norra Thailand. Jag längtade mycket efter att få kontakt med omvärlden, bra vägar, thaimat och efter lite västerländsk city feeling. Vi fick bo hos min (Tove) morbror Jens som mötte upp oss på flygplatsen och han hade en finfin lya med saltvattenpool där vi motionerade och svalkade oss från hettan som kunde nå hela 38 grader 22.00 på kvällen. Värme är skönt, men inte om det blir för varmt det vill jag lova. När vi befinner oss på ställen med AC så börjar man små frysan efter stund och då njuter jag lite och tänker hellre frysa lite än att bada i sitt egna svett, vara dåsig och vara uttorkad. Man kan ju alltid ta på sig en extra tröja men aldrig leda bort värmen om man inte badar eller om man har AC förstås men när man inte har tillgång till det och det är så varmt att inte ens det fungerar då man ligger och flämtar smältandes under en dånade fläkt, då är tanken på den svenska vinter/våren helt oslagbar. Nog om värmen ni fyser ju hemma så ska inte gnida salt i såren eller göra er bittra över mina ilandsproblem. Vi bestämde oss för att hyra en moped för att kunna ta oss runt för att besöka ett av Thailands viktigaste/kändaste buddhisttempel som jag blev utkastad ifrån, en botanisk trädgård och spana in vyer från bergen. Nu hajjade ni kanske till på det där med utkastad från Thailands viktigaste Buddhisttempel kanske? Jag kan förklara, det var faktiskt inte mitt fel alls. Allt började med att vi åkte moppe upp för ett brant berg till templet, vi köpte biljetter till inträdet och började gå upp för en väldigt brant trappa med många trappsteg. Solen gassade och svetten rann ner från våra ryggar. Vi kom upp till toppen och beslöt oss för att gå bakvägen runt om själva templet, men i själva temepelomtrådet där det inte var så mycket turister. Vi fick se en otrolig utsikt över hela Chiang Mai, vilade oss en stund i skuggan och gick sedan vidare mot entren till templet. Det fanns en guldstupa och många gyllende buddhor, buddhaberättelser med vackra illustrationer på väggarna. Vi gick lugnt, tyst och tog in miljön, tog några fotografier och strosade omkring. Vi började bli färdiga med templet och gick sakta på väg ut då det kommer en man fram till mig lite ilsken i tonen och talandes på thai. Han pekar på något i ett rum och jag tolkar det som att han är en fotograf och vill fota oss i mer traditionel klädsel eftersom en annan man viftar med en kjol längre bort. Jag tackar vänligt nej och börjar gå bortåt. Han kommer igen och säger något, jag fattar inte vad, och då kommer en man och översätter till mig att jag har på tok för korta shorts eftersom de gick ovanför knäna. Jag fick en aha upplevelse, klart det är så, för när jag kollade mig om kring såg jag att alla kvinnor hade kläder som täckte över knäna. Men då ingen sagt till mig när jag gick in i templet tidigare tyckte jag att det var onödigt eftersom jag redan sett allt i mina bara blottade ben och var på väg ut så jag tackade vänligt nej igen och sa att jag skulle gå ut. Mannen som först hade talat med mig ser inte så glad ut, jag tror han har missuppfattat mig igen. Jag sa att jag bara skulle säga till min fästman att jag skulle gå ut men det fick jag inte utan han pekade med hela handen på utgången och jag försökte få kontakt med Daniel som stod några meter ifrån och kollade in en buddastaty. Han släpper inte mig med blicken och följer vart ända steg jag tar på väg ut från templet. Han följer mig ända ner i trappan. Jag ber om ursäkt igen men han ser inte så mottaglig ut, mest butter. Jag kände mig jätte dum för nu tänkte jag att han tänkte att jag inte respekterar deras tro men jag tyckte bara det var onödigt att ta på en kjol för att sedan ta av sig den en sekund efter jag satt på den eftersom jag var på väg att lämna templet. Jaja, kulturkrockar och missförstånd, det ingår i livet som backpacker. Men jag är nog inte den första att missa att bara ben inte är tillåtet i tempel.. 

Efter insidenten gick vi och köpte glass och vi smalt i samma hastighet som glassen. Att åka moppe var himla skönt för det fläktade ju en hel del. Vi bestämde oss för att nästa dag åka på en dagstur en runda som skulle visa oss berg, utsiktsplatser, botansika trädgårdar, varma källor och vattenfall. Vi åker tidigt på förmiddagen med medhavd matsäck efter att ha åkt på vägen en stund tutade bilar på oss som om vi gjorde något fel. Det gjorde vi Vi körde på fel sida vägen! Det är ju vänstertrafik i Thailand och som Daniel som har högertrafiken i ryggraden blir det ibland lite tokigt. Tur att det var lite trafik. Vi körde i si så där femton minuter då vi inser att vi fått punktering. Daniel rullar iväg sakta och jag får börja gå i den heta förmiddagsluften. Efter mycket om och men så fixade det sig och vi kunden fortsätta våran roadtrip med första stopp drottningens botaniska trädgård. Den var rätt så stor och låg på ett berg. Det var väl inte högsäsong för att spana in själva trädgårdarna, arboretet och de andra delarna då det är väldigt torrt nu och allt kvar knastrigt och brunt Men vi spanade in växthusen som faktiskt var väldigt fina. Jag gillade näckroshuset mest! Vi såg även giganstiska bambus.

Vi åt vår matsäck och insåg att tiden var knapp, hur ska vi hinna med allt på agendan innan Jens slutar jobba och vill komma in i lägenheten!? Vi bestämde oss för att snabbstopp där vi tyckte det var fint. Vi såg många vackra utsikter men tyvärr låg den varma källan alldeles för långt bort för att hinna med så vi bestämde att på nästa fina plats tar vi en paus och dricker lite vatten och käkar banan. Vi hittar inga bra platser för att stanna på men efter många svängar och backar såg jag massor av elefanter. Daniel kolla elefanter! ropar jag. Vi tog bananpausen och spanade på elefanter. Vi stod ca 50 meter ifrån en elefantmamma och henne bebis. Vi började prat med en kille som verkade ha hand om elefanterna och Daniel fråga om han fick ge dem en banan killen sa nej det går inte dom äter majs, kom med här så får du ge dem majs istället. Daniel följer efter och jag i släptåg med kameran i högsta hugg. Daniel lägger ner majsblasten och killen säger att han ska komma närmre då kommer elefant bebisen fram och busar med killen som visar sig vara ägare till elefanterna. Daniel klappar elefanten och jag med, det känns som att klappa på en gris med sträva hårda hår. Bebisen heter Hara och mamman heter Noung. Hara är sex månader och väldigt lekfull och supermysig och hon buflade och lekte lite med Daniel. Tänker en trogen hund fast på 300 kilo. Vi ger Hara vatten som hon får genom snabeln som hon antingen drack eller sprutade på sig. Vi var helt tagna och vi kunde inte annat än att le. Vi såg Haras farsa. Han var en bjässe med betar och allt, han hälsade vi inte på. Men Noung mamman var lugn som en filbunke hon stog och skratt mestadels av tiden. Daniel vågade klappa på henne men jag vågade inte och nu ågnrar jag mig lite faktiskt! Vi stannade där i ca 40 minuter sen var det dags att åka hem till chinag Mai igen och jag kunde inte sluta le på flera timmar. Det var en av de coolaste upplevelser jag har varit med om, mysa med elefanter. Jag och Daniel vill gärna ha en elefant istället för en hund, verkar mycker roligare. Plus visste ni att en elefant är gravid i hela 23 månader! det ni! 

 

Puss puss

Snart kommer en ny uppdatering!