Dear Friends and Family våran sista tid är nu inne. Det är både gäldje och sorg över att äventyrets sista vecka påbörjades igår. Har spenderat en tid här på paradisön Koh Phayam och imorgon drar vi vidare till vår slutdestination Bangkok. Vi har haft hela 17 dagar här på ön som har varit omtumlande, sköna, underbara, svettiga och sjuka. Till en början var allt perfekt med plugg, sol, bad och god mat, vi hade det riktigt superduper. Daniel har jobbat och kämpat med sin uppsats in i det sista och under alla dessa månader och är nästan helt klar, det är bara små fix kvar. Han har varit himla duktig och hade verkligen gjort sig förtjänt av två veckors ledighet på stranden.

 

Men molnen drog ihop sig och de dära två veckorna minskas drastigt till 6 dagar varav 5 är i Bankok. Det började helt oskyldigt med lite morgonhals ni vet när de är lite tjockt och ömt men det brukar ju försvinna efter någon vaken timme eller två. Men det blev värre, febern smög sig på en natt med frossa och svettningar och morgonen efter hade han skyhög feber och mådde uruselt. Han låg i vår svettiga bungalow med den sämsta av takfläktar och mådde pyton. Senare kom utslagen som flammade upp över hela överkroppen och som sedan spred sig till hela kroppen. Febern höll i sig och ökade till 39.9 och vi tänkte att det var bäst att ta sig till en läkare då vi inte alls visste vad denna eventuella tropiska febersjukdom med utslag var för något. Personalen körde Daniel på moppen till öns sjukmottagning och han får ingen diagnos utan doktorn ger Daniel färglada piller med beskrivingar på när och hur medicinen skall tas. Jaha en mystisk djungelåkomma hade drabbat min finfina fästman, vi som ska gifta oss och allt! Vi var båda oroliga och funderade på att åka in till stora sjukhuset i Ranong om det inte blev bättre, som läkaren hade rekomenderat. Nu kan jag förstå nyblivna föräldrar och det ständiga googlandet på utslag och sjukdomssymptom osv då vi efter 24 timmars googlande med utfrågning om hur  Daniel och hans symptom var ställe jag/vi diagnosen eventuell Scharlakansfeber. Ja han passade in på den profilen så vi har intalat oss att det är det han har fått. Efter några dagar med medicinerna han fick av läkaren gick febern ner och han mådde mycket bättre så vi behövde ej åka till sjukhuet i Ranong vilket var väldigt skönt. Nu är vi bara orolig att jag ska få skiten, jag har ju blivit smittad garanterat, vem kan inte pussa på sin sjuka lilla älskling?! Dumt men helt omöjligt att utesluta ur en vårdande fästmös synpunkt! Jag vill ju inte bli sjuk nu inför shoppingen i Bangkok.

 

Nog om trubbel. Innan sjukdomen då skrev ju Daniel lite på uppstsen och jag har promenerat på stranden, badat, solat och läst massor av bra böcker.  Daniel har tagit små pauser för att läsa och bada. Vi har sett otroliga solnedgågar kanske de vackraste vi har sett i våra liv. Hört apor, sett ekorrar, krabbor,örnar, självlysande insekter, leguaner, ormar, exotiska fåglar med jättenäbbar och söta små strandvalpar till de mindre söta strandhundarna. Hemlägtan har kommit för att stanna och vi känner oss väldigt nöja och mätta på resan. Jag längtar efter köttbullar med lingon och potatismos, Daniel drömmer om gravad lax och sill. Jag vill gosa med mina små bebbar hemma, vi vill sova i våran egna säng i våran egna perfekta lilla lägenhet, jag vill baka sju sorters kakor och planera kalas, Daniel vill träffa familjen och det vill jag med, jag vill dricka för mycket bubbel i parken med gänget, Daniel vill grilla på gården han vill också gärna kolla på MFF. Vi längtar hem ganska mycket och nu när det är mindre än en vecka tills flyget lyfter känns det rätt bra och att vi har gjort oss välfötjänta av att bara få komma hem till Malmö och våra fantastiaka vardagsliv igen! Bort bra men hemma bäst!

 

Ses snart bejbs!

/ToveDanne

Efter en vecka fullspäckad med moppeutflykter, markandsbesök, spökfestival, tempel av guld och trevliga middagar med morbror Jens började det bli dags att dra söder ut. Vi bestämde oss för att göra en sist utflyckt med Jens och vi  tog oss till Thailands högsta punkt på 2565.3341 meter över havet. Det var en ganska grön och bergstopp om man jämför med bergen/fjällen hemma i Sverige. Temeperaturen låg på 20 grader med frisk vind och det kändes som midsommarafton med lite hotfulla moln omkring toppen. Jag name droppa lite latinska namn på toppen och var en riktigt nördig botanist! Kände mig duktig och lite smart då jag knappt kunat namnge några träd eller buskar på hela resan då de är alldeles för exotiska för att hitta in till Alnarps klassrum. Vi sligrade oss sakta ner från berget med bilen och stannade till vid ett tempel och inte vilket tempel som hellst utan Buddas Star Wars tempel! Trot eller ej men det är faktiskt sant Buddha gillar Star Wars eller i alla fall Akriktekten som gjort designen. Här name dropa jag alla kommuners sommarblommssortiment rakt upp och ner. Tror både Daniel och morbror Jens blev mycket imponerade;) Vi stannade även till vid några vattenfall på vägen ner fån berget. Efter utflykten var vi alla helt slut och jag och Daniel packade ihop våra tillhörigheter och Jens körde oss till busstationen där vi skulle åka lyxbuss till Bangkok. 

Bild 1: Spökfestivalen på torget i Chiang Mai och guldbuddhor. Folk är utklädda/uppklädda, röker cigarrer, dricker wiskey och dansar till traditionel musik. Bild 2: Trevligt spa, fika vid floden och supertrevlig middag. Bild 3:Thailands högsta berg. Bild 4-5: Buddhas Star Wars tempel/rymdfarkost och sommarblommorna. Bild 6: Vattenfallen och trokad frukt som vi köpte längs vägen.

 

Vi befinner oss nu på en paradis ö nära den burmesiskagränsen som heter Koh Phayam. Vi bor ien bungalow nära havet och just nu har jag utsag på benen som kliar så jag kan inte vara i solen och Danielstackars han har feber. Vi hoppas att vi kan få njuta lite av solen, havet och värmen innan vi åker hem. men just nu känns det lite småtrist.

 

Vi hörs snart igen jag/vi kommer berätta mer för er om paradiet inom kort!

 

 

Vi avslutade Laos och tog lyxigt flyg till Chiang Mai som ligger i norra Thailand. Jag längtade mycket efter att få kontakt med omvärlden, bra vägar, thaimat och efter lite västerländsk city feeling. Vi fick bo hos min (Tove) morbror Jens som mötte upp oss på flygplatsen och han hade en finfin lya med saltvattenpool där vi motionerade och svalkade oss från hettan som kunde nå hela 38 grader 22.00 på kvällen. Värme är skönt, men inte om det blir för varmt det vill jag lova. När vi befinner oss på ställen med AC så börjar man små frysan efter stund och då njuter jag lite och tänker hellre frysa lite än att bada i sitt egna svett, vara dåsig och vara uttorkad. Man kan ju alltid ta på sig en extra tröja men aldrig leda bort värmen om man inte badar eller om man har AC förstås men när man inte har tillgång till det och det är så varmt att inte ens det fungerar då man ligger och flämtar smältandes under en dånade fläkt, då är tanken på den svenska vinter/våren helt oslagbar. Nog om värmen ni fyser ju hemma så ska inte gnida salt i såren eller göra er bittra över mina ilandsproblem. Vi bestämde oss för att hyra en moped för att kunna ta oss runt för att besöka ett av Thailands viktigaste/kändaste buddhisttempel som jag blev utkastad ifrån, en botanisk trädgård och spana in vyer från bergen. Nu hajjade ni kanske till på det där med utkastad från Thailands viktigaste Buddhisttempel kanske? Jag kan förklara, det var faktiskt inte mitt fel alls. Allt började med att vi åkte moppe upp för ett brant berg till templet, vi köpte biljetter till inträdet och började gå upp för en väldigt brant trappa med många trappsteg. Solen gassade och svetten rann ner från våra ryggar. Vi kom upp till toppen och beslöt oss för att gå bakvägen runt om själva templet, men i själva temepelomtrådet där det inte var så mycket turister. Vi fick se en otrolig utsikt över hela Chiang Mai, vilade oss en stund i skuggan och gick sedan vidare mot entren till templet. Det fanns en guldstupa och många gyllende buddhor, buddhaberättelser med vackra illustrationer på väggarna. Vi gick lugnt, tyst och tog in miljön, tog några fotografier och strosade omkring. Vi började bli färdiga med templet och gick sakta på väg ut då det kommer en man fram till mig lite ilsken i tonen och talandes på thai. Han pekar på något i ett rum och jag tolkar det som att han är en fotograf och vill fota oss i mer traditionel klädsel eftersom en annan man viftar med en kjol längre bort. Jag tackar vänligt nej och börjar gå bortåt. Han kommer igen och säger något, jag fattar inte vad, och då kommer en man och översätter till mig att jag har på tok för korta shorts eftersom de gick ovanför knäna. Jag fick en aha upplevelse, klart det är så, för när jag kollade mig om kring såg jag att alla kvinnor hade kläder som täckte över knäna. Men då ingen sagt till mig när jag gick in i templet tidigare tyckte jag att det var onödigt eftersom jag redan sett allt i mina bara blottade ben och var på väg ut så jag tackade vänligt nej igen och sa att jag skulle gå ut. Mannen som först hade talat med mig ser inte så glad ut, jag tror han har missuppfattat mig igen. Jag sa att jag bara skulle säga till min fästman att jag skulle gå ut men det fick jag inte utan han pekade med hela handen på utgången och jag försökte få kontakt med Daniel som stod några meter ifrån och kollade in en buddastaty. Han släpper inte mig med blicken och följer vart ända steg jag tar på väg ut från templet. Han följer mig ända ner i trappan. Jag ber om ursäkt igen men han ser inte så mottaglig ut, mest butter. Jag kände mig jätte dum för nu tänkte jag att han tänkte att jag inte respekterar deras tro men jag tyckte bara det var onödigt att ta på en kjol för att sedan ta av sig den en sekund efter jag satt på den eftersom jag var på väg att lämna templet. Jaja, kulturkrockar och missförstånd, det ingår i livet som backpacker. Men jag är nog inte den första att missa att bara ben inte är tillåtet i tempel.. 

Efter insidenten gick vi och köpte glass och vi smalt i samma hastighet som glassen. Att åka moppe var himla skönt för det fläktade ju en hel del. Vi bestämde oss för att nästa dag åka på en dagstur en runda som skulle visa oss berg, utsiktsplatser, botansika trädgårdar, varma källor och vattenfall. Vi åker tidigt på förmiddagen med medhavd matsäck efter att ha åkt på vägen en stund tutade bilar på oss som om vi gjorde något fel. Det gjorde vi Vi körde på fel sida vägen! Det är ju vänstertrafik i Thailand och som Daniel som har högertrafiken i ryggraden blir det ibland lite tokigt. Tur att det var lite trafik. Vi körde i si så där femton minuter då vi inser att vi fått punktering. Daniel rullar iväg sakta och jag får börja gå i den heta förmiddagsluften. Efter mycket om och men så fixade det sig och vi kunden fortsätta våran roadtrip med första stopp drottningens botaniska trädgård. Den var rätt så stor och låg på ett berg. Det var väl inte högsäsong för att spana in själva trädgårdarna, arboretet och de andra delarna då det är väldigt torrt nu och allt kvar knastrigt och brunt Men vi spanade in växthusen som faktiskt var väldigt fina. Jag gillade näckroshuset mest! Vi såg även giganstiska bambus.

Vi åt vår matsäck och insåg att tiden var knapp, hur ska vi hinna med allt på agendan innan Jens slutar jobba och vill komma in i lägenheten!? Vi bestämde oss för att snabbstopp där vi tyckte det var fint. Vi såg många vackra utsikter men tyvärr låg den varma källan alldeles för långt bort för att hinna med så vi bestämde att på nästa fina plats tar vi en paus och dricker lite vatten och käkar banan. Vi hittar inga bra platser för att stanna på men efter många svängar och backar såg jag massor av elefanter. Daniel kolla elefanter! ropar jag. Vi tog bananpausen och spanade på elefanter. Vi stod ca 50 meter ifrån en elefantmamma och henne bebis. Vi började prat med en kille som verkade ha hand om elefanterna och Daniel fråga om han fick ge dem en banan killen sa nej det går inte dom äter majs, kom med här så får du ge dem majs istället. Daniel följer efter och jag i släptåg med kameran i högsta hugg. Daniel lägger ner majsblasten och killen säger att han ska komma närmre då kommer elefant bebisen fram och busar med killen som visar sig vara ägare till elefanterna. Daniel klappar elefanten och jag med, det känns som att klappa på en gris med sträva hårda hår. Bebisen heter Hara och mamman heter Noung. Hara är sex månader och väldigt lekfull och supermysig och hon buflade och lekte lite med Daniel. Tänker en trogen hund fast på 300 kilo. Vi ger Hara vatten som hon får genom snabeln som hon antingen drack eller sprutade på sig. Vi var helt tagna och vi kunde inte annat än att le. Vi såg Haras farsa. Han var en bjässe med betar och allt, han hälsade vi inte på. Men Noung mamman var lugn som en filbunke hon stog och skratt mestadels av tiden. Daniel vågade klappa på henne men jag vågade inte och nu ågnrar jag mig lite faktiskt! Vi stannade där i ca 40 minuter sen var det dags att åka hem till chinag Mai igen och jag kunde inte sluta le på flera timmar. Det var en av de coolaste upplevelser jag har varit med om, mysa med elefanter. Jag och Daniel vill gärna ha en elefant istället för en hund, verkar mycker roligare. Plus visste ni att en elefant är gravid i hela 23 månader! det ni! 

 

Puss puss

Snart kommer en ny uppdatering!

Efter en 24 timmars bussfärd från Hanoi anlände vi till Vientiane, Laos huvudstad, trötta och småyra efter åksjuketabletterna. Jag glömde min iphony på bussen och var något ångestladdad efter att jag och Daniel försökt hitta bussen vi åkte med. Vi delade en tuktuk med några andra backpackers och tog oss in till centrum där det var dags för att leta boende vilket inte var helt lätt. Vi vandrade från ställe till ställe och tog in på ett guesthouse som inte gav någon särskilt trevlig och inbjudande känsla men vi var trötta och jag näst intill ett sammanbrott på grund av tre faktorer. 1: den glömda nallen på bussen 2: lågt blodsocker 3: Trött i benen och ville bara typ dö. Efter en 20 minuter på rummet börjar jag känna att det kryper på kroppen, ni vet liksom lite ångestklump som kryper sakta uppför benen.. men det var inte bara ångesten som kröp utan äckliga små djur! Jag letade igenom sängen och hittade både döda och levande småkryp av olika slag. Inte så att det kryllade men tillräckligt för att få mig att få ett nervöstsammanbrott. Vi lämnade stället på två sekunder och jag satt mig på en stol utanför ett annat sunkigt guesthouse och väntade på att Daniel skulle hitta något bra ställe som kunde bota både ångest och ge oss god nattsömn. Ibland suger livet som backpacker/resenär. Till alla er som är avundsjuka ibland, tänk på bedbugs, vidriga toaletter och då är toaletterna på babel i Malmö en gudagåva i jämförelse, smuts, snusk, sunk, kalltvatten, fattigdom, död, trafikkaos, lortiga hundar och katter, det ständigt småpyrande dåliga samvetet, galna bussfärder = nära dödenupplevelser och andra obekväma situationer då man önskar att man helst var hemma och drack mellanmjölk och käka kanelbullar hos mamma. Vi hittade tillslut ett ställe som vi var nöjda med och Vientiane levererade det vackraste kvällsljuset på hela resan so far. Vi besökte nattmarknaden som följde mekongflodens promenadstråk, köpte shakes, snackade med trevliga Laotsier, hyrde cyklar,beställde världens starkaste sallad som vi inte kunde äta, blev bjudna på bamburörskorv, spanade in the golden stupa, ett munktempel och trot eller ej men vi hade tre underbara dagar trots den otroligt dåliga starten. 

Vi reste vidare till en ort som hette Vang Vieng, ett riktig backpackerhäng som tidigare varit känt för sina vilda fester längs floden med droger och mer fest som för vissa slutat med döden. Nu har stället städats upp och det är ett mer lugnt ställe som fortfarande är populärt bland turister som vill festa lugnare, bada i turkosa laguner och vandra i berg. Vi bode på ett fantastiskt ställe på andra sidan floden som var mer avsides och låg avskillt från stadens centrum. Vi bode i enkla bungalows i en fantastisk grön trädgård med vackra gröna berg som bakgrund.  I trädgården fanns det några mullbärsträd som vi snodde lite bär ifrån, riktigt goda! Vi hyrde mopped och cyklar som tog oss runt på förfärligt dåliga vägar som gav svidande ögon, blåsor i händerna och ömande muskler på grund av helt galna vibbrationer. Tänk att åka/cykla i en stenig utorkad bäck som är dammig, helt sjukt! Men det var värt det. Vi hittade många vackra platser där vi spenderade våra dagar. Vi testade även den så kallade tubingen som är väldigt populär och den består av ett uppblåst däck och floden. Vi blev avsläppta fyra kilometer utanför staden och flöt i ca 2,5 timmar plus paddla med armana när det inte fanns srömmar att glida på. Det var en trevlig avslappnad resa men som tillslut blev ganska jobbigt med allt paddlande. Vissa dagar hängde vi bara vid bungalown.

Dagens outfit Tove: solbrillor från russian market i Phnom Penh, blommig blus från humana secondhand Malmö, shorts från Ge-kås i Ullared (bild nr 2 ovanför). Daniels outfit: Svarta bardshorts från Åhlens. Vi njöt verkligen av den fantstiska naturen, vi hörde apor från bergen och äntligen fann vi lite lugn och ro. Det började närma sig nyår och vi hade hört från en välberest tysk man (dessa återkommande tyskar) att man skulle boka boende iförväg och gärna åka någon dag innan kalaset började annars skulle det finnas risk att det inte fanns något boende alls. Vi hittade ett guesthouse utanför Luang Prabang i en liten by nära Kuang si waterfall, ett känt vattenfall med turkost vatten. Väget till Luang Prabang bestod bara av serpentinvägar vilket innebar åksjuketabletter för mig. Jag vaknade plötsligt av att få en splash med vatten i ansiktet och var helt chockad. Jag somnade om och efter en stund vaknade jag av en vattenstråle med karamellfärg i rakt i pannan. Daniel satt på en mer skyddad plats men dock väldigt mycket mer obekväm. Vi kom fram till busstationen i Luang Prabang och vi bytte minibuss till tuktuk/lastbilstaxi. Vi visste att det skulle bli en intressant resa på grund av allt vatten splashande på vägen till Luang Prabang men då satt vi hyfsat tryggt i en buss, nu skulle vi inte ha något skydd alls och när vi kom fram till byn och Guest houset var vi helt dränkta och fusna. Guset houset låg på en underbar plats med små vattenfall och turkosa badpoler precis vid restaurangen. Bungalown var supermysig och ganska lyxig i jämförelse med de andra ställena vi bott på. Dagen efter besökte vi nationalparken med det kända vattenfallet med 80 meter fallhöjd som mest och vi klättrade upp till toppen av det för att njuta av en helt otroligt vacker utsikt och vägen upp var grön, frodig och brant. När vi klättrat tillbaka ner för den branta stigen var hela parken full av nyårsfirande Laotsier och Thailändare som kalasade på picknick, öl och baby-duck egg, vilket är halvutvecklade små ank/kycklingfoster som grillas och äts upp med sked. Så äckligt! I nationalparken fanns det ett björnreservat där björnana tidigare varit utsatta för tjuvskytte, försäljning till privatpersoner och olika björnfällor. Daniel badade i en av badpoolerna och hittade ett gäng grabbar att leka med de hoppade från minivattenfallen. Vi stannade här i tre dagar varav två dagar av nyåret sedan tog vi oss intill Luang Prabang för att se firande i stan.

Som vi beskrev i ett tidigare inlägg här på bloggen var nyårsfirandet i Luang Prabang nått utöver det vanliga med karnevalståg, miss new year 2013, vattenkrig, fest och mer festande. Vi stötte på ett gäng som vi var bekanta med sedan tidigare på resan, köpte vattenautomatgevär och anslöt till deras pluton. Alla var glada, ingen var torr och alla deltog i vattenkriget gamal som ung. Efter nyåret var staden helt tom och lugn och vi promenerade längs mekonfloden och spanade in vackra byggnader och fina restauranger och spa. Det känns som att det är ett ganska exlusivt utbud av butiker, fik, barer, hotell, spa och restauranger och att turismen har gjort att allt är väldigt dyrt för de folk som bor där permanent. Känns som att intrycket av Luang Prabang blev lite skevt när vi både fick uppleva årets stora fest till lågsäsong med extrem hetta. Det fanns en fantastisk nattmarknad som vi gick på ett par kvällar med fantastiska hantverk. Vi har fotat lite annorlunda mat. Som till exempel, hönsfötter, råtta,baby duck egg och mjölkäppeldryck

Resan genom Laos har varit fantastisk och vi har varit bortkopplade från allt i det verkliga livet hemma vilket har varit skönt.Vill gärna åka tillbaka någon gång för det känns som vi bara har sett en litenliten del av ett land som har så mycket mer att visa av både natur och kultur.

 

/ToveDanne

 Efter många veckor utan internet så kan vi äntligen publicera bilderna från sista veckan i Vietnam. Bildspelet ovan visar staden Hue som tidigare varit landets huvudstad fram till 1945 och som är känt för sitt vackra citadell. Citdellet blev bombat under kriget och många delar bland annat kejsarens hemliga stad ligger i ruiner. Staden i sig är tydligen poppis bland backpackers men vi tyckte väl det inte var något märkvärdigt förutom citadellet så klart. Ciradellet är ett ganska stort område och har en välbevarad mur och valgrav runt sig trots krigets bomber. Vi valde att koncentrera oss till kejsarpalatset och den hemliga stadens vrår och överväxta trädgårdar. Finns många vackra byggnader och portaler som är vackert förfallna med igen växta trädgårdar och visssa delar har blivit restaurerade och visar hur det har sett ut under dess forna glansdagar som huvudstad. De fyra statyerna är tidstypiska skyddsdrakar som ska skydda boningshusen från onda andar. De två till vänster är från slutet på 1800- talet och de högra statyerna från tidigt 1900 tal.

 

Som vi berättade i förra bloggen att Hanois första intrycka var ganska rått och ruggigt, men att redan efter någon timme började staden visa sina oväntat trevliga sidor för oss. Här har vi Hanois bästa mat och dryck intryck: biffnudelsallad Bun Bo och färsköl på lokalservering på gatan. Så sjukt gott båda två rekomenderas varmt till alla som har vägarna föri. Hanoi bjöd på fantastiska vårkänslor med sina svala 25 grader och ljusgröna mattor med små rosa blommor i parkerna. Även kommunitiska färgintryck med en röd bro, röda växter och rödkläd tjej i parken. Vi besökte även Ho Chi Minhs mausoleum eller rättare sagt vi spanade in det då det var stängt för besökare. Hanoi växte på oss mer och mer förvarje dag som gick trots att det var grått och små regnigt hela dagarna. Vi tog oss vidare mot de berömda sockertopparna i havet Halong Bay för en tvådagars kryssning. 

 

Halong Bay är ett mystiskt "världsunder" som Vietnameser tjänar gultackor på. Hehe vi köpte en kryssning för massa pengar och det ingick Lunch, middag, frukost, lunch, inträde till Surprising Cave, 30 min kajaking och inträde till en pärlodling. Vi delade denna upplevelse med ca 20 andra turister från hela världen. Det var några familjer, några äldre par och några unga backpackers. Vi upplevde det dramatiska landskapet tillsammans, vi åt tillsammans, vi gjorde vårrullar tilsammans, vi sjöng kareoke tilsammans vi fiskade bläckfisk tilsammans och vi hade trevligt tillsammans. Vi gjorde allt i grupp förutom att sova vilket man faktiskt gjorde i privat hytt. Vi träffade fantastiska människor som var trevliga och väldigt fina. Vi fick lite seperationsångest när vi inte fick åka tillsammans med dem i bussen från Halong Bay. De femton dagar vi reste från södra till norra vietnam längst kusten  var verkligen fantastiska på så många sätt. Vi har fått känna på storstads puls i Ho chi minh city, strandhäng i Nha Trang och Hoi an, kultur- och arkitekturuplevelser i Hoi An och Hue, svala och mysiga promenader i Hanoi och fantastisk skärgård med sockertoppsberg i Halong Bay. Vi är mycket nöjda och mätta. Maten är ju fantastisk i hela Vietnam, helt klart värt varända tia vi lagt på streetfood och restauranger! Vietnam har levererat 100%!

 

Pusss och kram

/ToveDanne

Sista och tredje bloggen for idag. En massa bilder fran underbara Hoi An. Klicka pa pilarna eller de sma bilderna under for att se fler bilder. Ja jag kánke har kompenserat idag for alla veckor utan blogginlagg. 

.

Hoppas det finns tillfalle for ett nytt snart om Hue, Hanoi och Halong Bay.

 

Puss och Kram.

Som vi namnt tidigare har pa bloggen ar vi nu i Vietnam pa rundresa vilket ả helt fantastiskt! Finns sa mycket god mat, fina strander, fina landskap och trevliga manniskor. Vi bọrjade var rutt med ett dygn i Saigon och akte vidare till Mui Ne en kuststad som praglas av vind, sand och Ryssar. Vi stannade bara dar en natt da vi tyckte att det var en dyr, sma trist turistort med valdigt smutsigt vatten. Fotade lite fran bussen pa det fina landskapet kring Mui Ne som faktiskt har en oken med roda sanddynor.

Vi tog bussen till Nha Trang som ar en stor turistort med en fantastiska strander och fina oar med kristallklart vatten. Vi bokade en snorkeltur en dag och det var helt magiskt! Manga olika koraller och fiskar som vi aldrig sett forut, den basta snorklingen vi nagonsin gjort. Batturen i sig var en upplevelse som hette duga. Det ingick Snorkling, lunch, happy hour, fruit party, floating bar och andra spannande grejjer. Haha jag hade kramp i magen nar vi kom i land efter allt skarattande. Vietnameser ar helt galna pa riktigt! De bjuder pa sig sjalv som inga Europeer nagonsin skulle gora. Under happy hour som innfoll efter lunchen samlades fem batar ute pa vattnet och de byggde upp en scen   och de hade ett band med gitarr, trumsett, mikrofoner och annat. En helgalen Vietnames i 40 ars aldern ledde underhallningen och alla utlandska turister blev i princip tvingade upp pa scen for att upptrada. Vi gomde oss pa en annan bat sa vi slapp undan. Men nagra andra stackare fick ga upp och ingen vả helt bekvam med att sta i badklader innfor en publik med kanske 60 hel vilda och glada vienameser som skratta och tyckte allt var helt fantastiskt underhallande. det blev dans , sang och mycket skratt! efter happy hour var det dags for nasta galna upptag. The floating bar. Alla hoppade i vattnet och drack risvin som serverades i plastkoppar ur en badringsbar. Det slangdes ut badringar och folk hoppade hẹjvilt fran bâtrnas tak. Det blev laskigt efter en stund och det gick inte att ta sig nagonstans da man fick badringar  i huvudet och man fick akta sig sa man inte skulle fa en flygande vietnames i huvudet.  Efter den vilda stunden var alla helt slut och vi akte vidare till en privat strand for att vila,sola och bada.

Dagsturens innehall, reseledaren med pasagerare och basta vattnet och snorkelstallet i Nha Trang.

Lunchen, happy hour och floating bar. Sen vila pa den privata stranden.

Utflykten tog slut och vi tog vara vaskor till nattbussen och akte vidare till Hoi Ahn. Det visade sig vara en skrackfylld natt med overfull buss med stinkande fiskare pa golvet, mystiska stopp under vagen och rallyforare till busschaffis som rokte hela tiden. Sov inte en blund under 12 timmars bus fard bad bokstavligen till gud att vi skulle overleva. Vid halv 8 pa mỏgonen kom vi fram trots allt hela och trotta. Vi tog en taxi till ett hotel, chekade in gick ivag for att leta efter ett mysigt frukoststalle. Det visade sig att Hoi Ahn var varldens mysigaste och finaste stad med god frukost, vackra vyer och 8 kilometer lang strand..

 

Fortsattning foljer.

 

Pus och kram

Innan vi lamnade Kambodja och PP fick vi en superise forlovningspresent fran vara fina vanner i huset. Vi fick reda pa en adress, dag och tid. Vi hade ingen aning om vad som vantade oss och vi hoppade pa mopeden och bọrjade folja instruktionerna som vi fatt pa sms. Vi kom fram till platsen och kollade os runt omkring, ingen var dar fran huset. Vi kliade oss i huvudet och forstod inget alls. Vi borjade kolla efter skyltar och sag tillslut ett namn vi fatt pa smset. Det var en fotostudio. Vi hade fatt en fotografering ala Khmer wedding style! Vi Fick valja vẩ outfits genom att kolla igenom en fotobok med ett 30 tal olika outfits. Nar vi bestamt oss for outfit togs jag till sminkrummet och Daniel fick sitta och vanta pa en stol bakom mig. Efter ett ton med smink och losogonfransar forflyttades vi till sjalva fotostudion dar daniel fick vanta och jag fick ga in i omkladningsrummet dả mitt frisyr borjade ta form. Som en del av er vet ar jag ganska kanslig nar det kommer till mitt har och speciellt med stylingprodukter och redskap som utsatter haret for varme och slitage. Ja jag satt dar och trodde hon skulle branna upp mitt har med vaffeltang och tuppera sonder vart anda harstra. Efter en stunds angest over mitt har var det dags att ta pa outfiten och smyckas med 10 kilo guld och blingbling. Nu efter en 50 min piff var jag fardig och daniel fick ta pa sig sina klader och smycken. Nu var det dags for sjalva fotograferingen! Vi fick strikta order av fotografen om hur vi skulle sta och agera. Vi var klara pa mindre an tio minuter! Vi fick valja ut 5 foton av 9 som skulle redigeras och photoshopas. Resultatet blev kungligt, blingbling och makalost roligt!

Bleka och fina ala Royal Khmer Style!

Tre månader i Phnom Penh har flugit förbi och när du läser detta har vi sedan ett tag lämnat Kambodja och påbörjat vårt två månader långa äventyr on the road med start i södra Vietnam. Här följer en kort tilllbakablick på vår sista resa i Kambodja. Det blir Kampot, Kep och Rabbit Island! 

Kampot, en fin liten stad nära Kambodjas sydkust. Vi bodde på en trevlig eco-resort där vi badade i floden, åt god mat och tog det väldigt lugnt. Vi spelade kort och servitören blev helt förälskad i Ullared-loggan på vår kortlek som var "the most beautiful and cool logtype ever!" :D Väldigt roligt! 

Kep, Kambodias forna reviära. Numera mest berömt för dess krabbmarknad. Vi bodde på en fin resort precis vid havet och ett stenkast från krabbmarknaden. Vi passade på att fota två dagens outfits! Tove: Klänning populär bland Kambodia seniorer, inköpt på Central Market i PP samt vintage sonnenbrillen. Daniel: Svarta Raybans med handskurna polaroidglas också Central Market i PP samt före detta vit t-shirt från Zara och de blå favoritshortsen från Cheap Monday! 

Det var här det hände! En halvtimmes båtfärd utanför Kep, Rabbit Island!

Six year anniversary och förlovningsfirande med skaldjur och skumpa på Kep Sailingclub. 

 

Som sagt är vi numera trolovade backpackers i Vietnam så nästa inlägg blir ett reportage från första veckan i Vietnam. Förhoppningsvis snart.. 

 

Puss och kram!

 

ToveDanne

Tjenare bloggen! Tiden rusar iväg och snart ska vi lämna vårt hus här i Phnom Penh bara 15 nätter kvar innan det bär av mot Vietnam. Vi har inte berättat så mycket om vårt boende tidigare här på bloggen så jag tänkte att vi skulle ta en husesyn. Vi bor i radhus i ett typiskt medelklass/övremedelklass. Här är det vanligt att man bor med sin familj länge och  det är oftast tre generationer i ett hus. Vårtat hus ligger på gata 454 som ligger nära Toul Tom Pong känt som Russian Market. Vi delar huset med tre fransoser PA, Abby och Claire, en spanjor vid namn Alberto och en Khmerska (kambodjanska) Nei. Huset är smalt med tre våningar plus en stor takterras som vi nästan aldrig använder. I huset är golv och väggar kalkalde, det finns strukatur i taken och köket delar vi med resten av gatan då köken bara skiljs med en mur och galler. Ibland har vi en höna på besökeller grannkatten. Man både hör och känner dofter av köksaktiviteter som slammer, stektning, hackning, mixning, diskning, wok, tvättande och grillning (ja här grillas det innomhus) listan kan göras lååång. Men det är ändå ganska trevligt att höra att någon använder köken för vi lagar sällan mat hemma, bara frukosten lagas i vårt lite smått sunkiga kök. Jag hoppas att ni inte har förstora förväntningar av ett medelkass hus och hur man inreder och rårom sitt hem. I en försäljningsannons skulle det så "charmigt och unik planlösning".

Vi bor där dörren är öppen och Daniel står utanför med moppen.

Här ser vi porten ut mot gatan/garage/hall. Här parkerar man bilen i huset i storarummet som används som sällskaprsrum. Vi har ingen bil men vi har fem mopeder och tre cyklar. Bilden till höger visar vårat sällskaps rum och den hembyggda baren som inte är klar och kommer nog aldrig bli klar.  

Till vänster ser ni våran fantastiska soffgrupp. Med otroligt fräsha kuddar. (NOT! Jag sitter aldrig i dem och om jag gör det sitter jag bara på kanten). Men här umgås vi ibland och bakom de tonade fönstrena finns två sovrum. Den andra bilden visar kalklad smal passage till kök, badrum och trappan till ovanvåningen. 

Här är vårt kök öppet och luftigt med galler in till grannköken. Vi har två gasplattor och liten kyl/frys, ett intressant  skåp i kalel och aliminium/nät där vi förvarar mat, porslin och kastruller. Vi har en fantastisk tvättmaskin som man handmatar med vatten och den har en jätte delfin på utsidan. Här ser ni hur vi fyller maskinen med vatten från kranen via en slang. 

Här är vårt underbara lilla varma gryte på våning tre. Ursäkta röran jag håller på att städa lite.. Ja som i ser på bilden till vänster så ser ni vår fläkt som vi har på dygnet runt för att inte smälta helt och hållet då det blir så väldigt varmt när solen ligger på hela dagen. Det finns ingen AC i hela huset. På bilden nere till höger visar en korridor till vårat rum och Albertos rum. Vi har ett fönster som leder in till Albertos rum och vi har galler som också gränsar till Albertos rum. Vi har eget badrum i västerlänsk stil! Jag är överlycklig för det ni ser en glimt av det på bilden ovan till höger. Vi har även en inbyggd garderob med spegel dörr!  Ni kanske undrar om vi har något som helst privatliv? Svar på frågan :Njeee tror inte det. Men vad gör väl det? Privatliv har man ju massor av hemma i sverige..

 

Vi hörs snart igen! 

Puss Puss

Som sagt det där jag sa om fler bloggar i veckan har blivit lidande på grund av semeser från semestern. Alltså låt mig förtydliga att det bara är jag som har fått semester från semestern, Daniel har jobbat på flitigt under de veckor vi varit i Phnom Penh. Ja som titeln på inlägget förtäljer så har vi varit i Phuket i hela två veckor med Kerstin, Matilda, Kristian och Lille Valdemar. Vi bodde på Layan Gardens och Matilda hade tydligen dolt en del informtion om vårat boende.. När vi satte nycklarna i dörren  visar det sig att vi skulle bo i penthouset, inte i vanlig lyxig lägenhet med tre balkonger, utan vi skulle bo på ca 200 kvm med 6 badrum, tre sovrum med tillhörande balkong med havsutsikt och sist men inte minnst ca 200 kvm takterass med yacuzzi, vattenfall, grillplats, kök, bar, tv och fantastisk utsikt. En annan fantastiskt grej med vistelsen var att vi skulle få sova med AC och få bestämma själv hur varmt vi vill sova, inte som annars då det är ett lotteri, en superise.. Liksom hej idag blev det 36 grader sov gott! Som ni förstår så har det inte gått någon nöd på oss de senaste veckorna.                            Vyer från lägenhetens balkonger och terass. 

 

Pool, frukost, tv/sällskapsrum och grönska. 

Snorkeltur och Banana Beach. 

Lyxiga cocktails, fin utsikt och vacker solnedgång på the Pavillions.

Fine Thai Food och Banana Beach Grilled Red Snapper.

 

Ja en gång i Phuket kommer förhoppningsvis bli fler gånger i Phuket. 

Angående dagens outfit så kan ni nog räkna ut själva. Daniel hälsar att den består av: Sunscreen, solglajjer, flip-flopps, bikini/badshorts och en snygg bränna. 

 

Puss och Kram

 

 

 

 

Äntligen är det februari och det betyder att vi ska till Thailand/Phuket för att mötas upp med lite familj! Flyget blev allt för dyrt då vi var sent  ute med att boka. Kanske detta förvånar er då vi alltid brukar vara välplanerade och vara ute i god tid.. Vi bestämde oss för att ta bussen via Siem Reap istället och sparade massor av slantar och så kan vi stanna till i turistparadiset för att kolla in sten. För er som inte vet vad Siem Reap ligger så ligger det nordväst om phnom penh ca 6 timmars bussfärd. Den lilla trevliga turistanpassade staden är känt för sina tempelområden som Angkor Wat och Angor Thom. Mellan 800-1400 e.kr var denna plats en av sydostasien huvudstäder (Angkor = huvudstad) med ca 1 500 000 invånare jämför med London under damma tidsperiod på ca 70 000 inånare. Alltså en storstad mitt i djungeln med många vackra tempel som sedan förlorade sin glans då huvudstaden flyttades till annan ort. Riket föll i glömska och djungeln tog över staden och templena. Vi hyrde en tuketuk med förare/guide för att uppleva ett av våra stora vä från amarican apperelrldsarv. (Dagens outfit är inbakad i bilderna tyvärr ej i huvudfokus denna blogg.. Men för ni som är intreserade av kläderna så bär Daniel en randig T-shirt från Use, shorts från Cheap Monday och Nike skor. Jag bär jeanshorts från secondhand, tubtopp från H&M, T-shirt från American Apparel och tillsist Nike gympadojjor).

  

Angkor Wat.

 

 

Wat Phrom (inspelningsplats för Tomb Raider. Spanar ni in ordentligt på korten så står ju självaste Lara Croft där..)

 

Angor Thom och Bayon templet med de stora stenansiktena. Nästa blogg kommer snart!

 

I söndags kände både jag och Daniel att vi var ganska trötta på staden och att vi helst av allt velat tillbringa dagen vid havet. Men då det inte finns något hav i Phnom Penh (PP) bestämde vi oss att besöka Koh Dach även kallat Silk Island som ligger i mekongfloden norr om stan. Vi packade ihop det nödvändigaste och tog oss till närmsta tuktuk som körde oss till luckylucky som hyr ut mopeder och hyrde en helt enkelt. Jag var livrädd då Daniel inte har kört moped här tidigare och som sagt trafiken är något annorlunda än hemma.. Men trot eller ej det gick bra! Vi körde i genom PP och tog oss över Japanese Friendship Brige och fortsatte äventyret på andra sidan mekongfloden där färjan som skulle ta oss till Koh Dach fanns. Vi körde och körde och hittade ingen färja efter att ha stannat och försökt fråga efter vägen ett flertal gånger så hittade vi till slut färjan.

Efter tio minuters resa med färjan skulle vi köra ca fem kilometer norr ut för att komma till stranden och vi körde på en riktigt dammig puckelpist som tydligen var öns väg. Men till slut kom vi fram till stranden där öborna byggt små öppna bungalows i vattnet för besökare där det erbjöds både mat och dryck.

Det kom ganska många försäljare till oss under den första timmen men sen så kom lugnet och vi käkade, slappade och läste. Det var många familjer som också kommit från stan för att ha söndagspicknick och de badade för glatta livet. Men tillslut var vi tvugna att dra vidare för att hinna med färjan innan solen gick ner. 

Vi stannade till för att inta lite förfriskningar. Iste och minibananaer det var himlans gott. Såg även en fin fjäril den va rätt stor faktiskt kanske som min hand. 

Vi åkte förbi många odlingar med banan, mango, papaya, aubergine och andra grönsaker. Det var fint att få se och uppleva lite av den kambodjanska lansbygden när man varit i PP i nästan två månader. Ljuset var magiskt och luften var dammig och rökig.  

Trötta och dammiga kom vi på färjan och himeln och mekongfloden var helt persikorosa. Vi båda kände lite att vi längtade hem och bestämde att vi skulle laga spagetti och köttfärssås till middag. 

Oj sorry! Det var ju inte meningen att det skulle dröja två veckor tills ett nytt inlägg kom till, ber om ursäkt. Vardagen  har kommit till oss och veckorna flyter på snabbt. Under de senaste två veckorna har det börjat rulla på ordentligt med Daniels projekt och han har haft fullt upp med att besöka de byar/områden där han intervjuar och dokumenterar folks berättelser om tvångsförflyttning från staden ut på landet där de  får bo i väldigt dåliga förhållanden. I veckan som kommer tänkte Daniel skriva ett inlägg om hur det går med bilder från hans besök i byarna. Jag som är lite chef över bloggen ska försöka att bättra mig och göra fler men mindre bloggar om vardagen osv. Men nu till det ni alla har väntat på... VECKANS OUTFIT! Haha ja så här har vi sett ut större delen av veckan.

Daniel i sina nya Vans, Banana Republic byxor och en trevlig randig T-Shirt med krage. Jag i hippie/traditionel tantklänning från indonesien och stora brillor i svart för att ge en glammig look.